Jag bryr mig inte speciellt mycket om hur jag ser ut, jag bryr mig inte om ifall jag går upp i vikt, ner i vikt eller om mitt hår ser konstigt ut en dag. Och om det inte var för att andra bryr sig om hur jag ser ut så skulle jag få leva i ro med det. Men icke.
Jag har kommit på mig själv med att titta i spegeln och tänka saker som "hmm, jag är lite fetare än vad jag skulle kunna vara.." eller "usch, jag har ganska tjocka lår ändå..", men sen tänker jag alltid sluta och förvånas över hur de tankarna kunnat passera genom mitt huvud. Jag är smal och mina ben är det väl ingen som ska bry sig om?! Jag får se ut som jag gör för det stör inte mig och därmed ska det inte störa andra.
Jag har blivit kallad både tjock och äckligt smal i mina dagar. Och tjock har jag aldrig varit, aldrig försökt undvika att bli och aldrig ansett mig själv vara så därför tar jag inte speciellt hårt på sådana kommentarer. Smal däremot.
Kommentarer som "åhh, vad fin och smal du är!.." kan väl kännas okej (även om det inte är rätt att säga så) men kommentarer som "usch, du är faktiskt äckligt smal, vet du det? Det är inte speciellt snyggt.." sårar. Att jag ser ut som jag gör rår jag inte för! Jag äter, hur mycket beroende på hur hungrig jag är eller vad jag tycker om maten (eller vad folk tvingar mig äta). Utan en tanke på vad maten kommer betyda för min vikt eller kroppsform.
Detta betyder inte att jag inte bryr mig. Jag tycker bara inte att det spelar någon roll vare sig en person är tjock eller smal, kort eller lång, rak eller krokig. Folk borde inte bry sig så mycket om hur andra ser ut. Om de själva vill se ut på något visst sätt är det deras ensak, men andra ska inte behöva följa deras skönhetsideal.
Att kritisera någon för hur mycket eller lite den väger är inte okej, inte heller att kritisera för något annat som har med utseende att göra. Att ge någon en komplimang för utseende är bara snällt, sålänge man inte baserar det på vikt, omfång eller jämför med någon annan.
Jag läste en gång på en klok flickas blogg. Hon berättade att hon var ca 170cm lång och vägde uppemot 60kg, och en dag hade hon tittat sig själv i spegeln. Hon hade tänkt att andra nog ansåg henne vara tjock och hade gått till sin mamma för att meddela att hon tänkt börja gå ned i vikt. Men hennes mamma förbjöd henne. Flickan förklarade att hon trodde att en viktnedgång, åtminstone till 50kg, skulle göra det lättade för henne att skaffa en pojkvän men mamman vägrade ändå. Till slut lyckades mamman övertala flickan med frasen "Vilken kille skulle vilja gosa med ett skellett?". Då insåg flickan att hon nog var bra som hon var ändå. Och det var det. Det tycker jag var en bra fras..
Och det var allt jag ville säga.
Fy på er som inte tycker ni är bra som ni är.
