Vilse på vitberget? .. Igen!?
Nåja, förra gången var vi borta utan att hitta någonstans i ca ~15 minuter kanske, och det känns ju rätt länge med tanke på storleken av backen.. Men vet ni vad? .. Den här gången var vi borta i ca ~40min! (Yess, rätt så noga beräknat). Vi är en otrolig duo indeed. Jag som alltid varit stolt över mitt lokalsinne, inte längre.
Nåja, såhär gick det till (direkt kopierat & redigerat från Facebook):
Vi hade kört en hel del offpist random i skogen, som sökare av äventyr och spänning är det för det mesta det mest intressanta och roliga man kan göra. Denna gången utgick vi från "silverpisten" eller nått tror jag den heter, men inte säker, så jag beskriver istället. om man tittar uppåt backen så kan man fara rakt ner, ut i skogen till vänster, eller till höger. Vi hade valt höger. Följde vägen en kort bit, och stannade för att observera pistmaskinens onda verk att pista bort det nygjorda längdskidespåret. Kändes lite onödigt av denna stora och enligt Sara läskiga maskin. efter att maskinen passerat för att vidare radera det nygjorda spåret så sa jag med min sarkastiska ton:
"ska vi satsa skid-vägen?" och tja, tydligen skulle vi det, vilket jag inte alls klagade på, jag ville också veta vart den ledde.
En nedförsbacke och 7 stavtag senare stötte vi på en synnerligen udda skylt. Den bar motivet av en pil mot området till höger, en röd remsa i botten som fungerade som reflex. Men huvudmotivet var vad som faktiskt var förvirrande, ty det föreställde en uppochnedvänd cyklist som cyklade på oidentifierbart guppigt material, och nedanför honom fanns en himmel. Vi synade bilden och gissade att den egentliga betydelsen var att de begravde barn uppochned i tunnor, och med den tanken for vi vidare.
några minuter senare blir vi tvungna att gå pga den ovänliga lutningen. Ser sedan ett Ca:1m brett spår som leder rakt ut till vänster från "skid"spåret. Självklart så ska Sara säga "jag vill se vart det leder" och trots alla "ingen bra idé" så beger vi oss, litet oroliga för eventuella skotrar, men ifall någon sådan mindre skrämmande maskin skulle förekomma var nog lösningen simpel nog att bara stiga ur vägen.
~10 minuter senare hittar vi äntligen en avstickare till höger (tillbaka mot spåret dvs) ist för vänster och vi hoppas nu att vi ska bli ledda tillbaka till spåret.
Vi följer den och ~7min senare kommer vi in på någon slags skidspår igen, följer det och ser på en skylt "(<-) 10km motionssträcka". Det är i princip av överlevnadsinstinkt vi bestämmer oss att ta höger (gång-stig), vända eller fortsätta upp för en lång backe. Gångstig lät lite jobbigt att gå i, och att vända om var inget alternativ. Så med de övertalande orden "efter uppförsbacke kommer tillslut nedförsbacke" och ända alternativet beger vi oss uppför backen i hopp om att skåda civilisation över trädtopparna.
Väl uppe inser vi att vi är omgivna av träd (no shit). Ser ingenting förutom himmel, snö, träd och träd, även varandra måste jag tillägga, vilket inte var helt självklart med tanke på alla gånger vi fallit. Vi följer snövägen ännu med en Sara klagandes på att jag lovade nedförsbacke, men vad kunde jag veta? Det är nu vi börjar hoppas att täckningen på mobilen täcker området vi nu var på (<-see what i did there? ;) ).
Tillslut ser vi, lite vagt i en glugg mellan ca 6-8 träd, ett hus långt borta. Nu var det dags, tillfället var här. Jag tar initiativ till att fråga Sara den romantiska och viktiga "frågan":
"ska vi fortsätta följa den här ändlösa vita vägen eller satsa lite och fara rakt in i skogen mot hållet vi såg huset?" Den djupa meningen är för all tid undangömd den som inte söker i meningen, medan den som söker inget kommer att finna.
Skrattandes gör vi det självklara och plumsar oss ut i djupsnön sökandes efter backen (hade hellre skrivit "nya äventyr, men det vore en grov lögn).
Efter ändlöst fallande och jobbigt plumsande ser vi ännu ett skidspår efter en stupliknande avsats. Vi satsar igen och far ner dit. Och efter all tid är vi nu åter igen nalkandes på denna identiskt likadana väg igen hoppandes på det bästa. Nu går det som en blixt genom huvudet på mig, allt var klart nu, Jag kände igen mig. Det var inte bara snö, träd och himmel, det var nått mer. jo, nu var det en kulle också! Det här är vägen vi orienterade på i 9:an! Jag skyndar mig framåt och med några lyckliga stavtag leder jag vägen tillbaka till backen. Ni som vet hur backen ser ut och orienterat där så kom vi ut vid kontroll "11", eller "3" (tror jag iaf att det var..).
tillbaka lagom nu för att hinna åka ännu en gång, och färdiga med dagens äventyr.
15.10 - 15.50 fredag v.11 11/3-11 vad den nästan exakta tiden för detta äventyr.
Så vad gjorde Ni vid detta tillfälle? Hade det lika kul som vi :P ?
Ni som nu kämpat er igenom ett helt inlägg skrivet av mig, de brukar bli långa, förtjänar applåder och en medalj för extra mycket ledig tid.
Till next time
Bye nee
/Daniel
Bye nee
/Daniel
Kommentarer:
2
Sara:
2 saker till förresten;
I'm sorry, but I don't see what you did :S ?
Svar på din kommentar:
Cencurerar namn så hon inte ska behöva stå för vad hon gör. :]
3
Nelly:
Sv: Har du jobbat? :O Din stackare. :( Fick du lön då eller?
Hade du tänkt fara på samma läger som jag var på eller ett annat? Du skulle följt med, de var kul. :)
skriven
Oj, vad duktig du är på att skriva sötnos. ^^ Alltid lika kul att läsa.
Den tiden i fredags kan jag tala om att jag hade precis lika kul som oss. ;) Och gjorde samma sak! Men men, var kanske inte mig du ville veta vad jag gjorde, haha..
Hursomhelst, bra skrivet! Och det var kul att gå vilse med dig. ^-^
Vad betyder "Bye nee"?
Byebye!
MVG