Sara & Daniel

Och så, än en gång; Umeå

2 maj 2009 @ 01:16

Ja, Umeå igen.
Tragiskt, ingen valborgs. Utan bara film och film och idioter hela natten.
Jag kanske ska berätta vad jag menar... :

Jag var ute med brorsan och Emma och gick, i Umeå då. Stannar för att knyta skorna (klassiskt).
Brorsan: Det kommer nån.
Emma: Vi går..
Jag: Ska bara knyta skon först.
Emma: Skynda.
Killen kommer närmare. Han ser ut att vara runt 20år.
Brorsan: Kom igen.!
Jag: Kommer, vänta.
Killen är på väg bort från oss men vänder och kommer mot oss i stället. Brorsan och Emma skruvar nervöst på sej. "Tre mot en.." tänker jag, fortfarande lugn "Ingen har nånting av värde,.. inte ens en mobil..."
Killen: Hej? Alltså... Vet ni var det här är?
Han pekar på gatuskylten.
Jag: Eh..?
Brorsan: Umeå.
Jag: Nej?
Killen hör mej inte, eftersom jag fortfarande sitter hopkrupen på marken framför fötterna på honom.
Killen: Eh.. Ja, men var i Umeå?
Jag, lite högre den här gången: Nej, det vet vi inte.
Jag känner mej som en idiot, var var vi?
Killen: Okej.. Tack för hjälpen.
Han svänger och går snabbt längst gatan där vi just kom från.
Jag, brorsan, Emma: Eh..?
Jag: Okej?

Haha, snacka om sjuk försvars-instinkt jag har,! Vad tänker jag med?!

Vi fortsatte vår promenad och gick mot några "höghus". Hoppade över lite grindar och kände oss barnsliga. Sen satt vi oss och pratade lite, slogs lite och var allmänt konstiga. :P
När vi kom tillbaka hem efter att ha sprungit några kvarter hade jag sand fulla skorna. Jag stannade utanför huset och tömde dom. Mamma och Emmas mamma kom ut.
Mamma: Vi skulle just gå ut och leta efter er!
Emmas mamma: Vi har försökt ringa er..
Mamma: ..Men både din och calles mobil är inne..
Hon tittar anklagande på mej och brorsan. Vi suckar. Emmas mamma ser på Emma.
Emmas mamma: ..Och du svarar inte i din telefon!
Emma: Jag har inte hört att det ringt.
Det var sant, ingen hade hört att det ringde.
Emmas mamma: Jag ringde jätte många signaler!
Mamma: Det är sent, vi blev ju oroliga när ni inte kom hem. Och ni har ju inga kläder på er!
Det var inte sant! Såklart vi hade kläder på oss! T-skirt, byxor och skor (A)
Jag: Jag är kokhet, vi har ju sprungit.
Mamma: Tur för er, det är kallt ute!
Jag, brorsan och emma suckar tungt. Vi går in och sätter på en film. Brorsan somnar och jag och Emma byter till en film vi vill se. Efter bara nån minut kommer mamma.
Mamma: Ni ska gå och lägga er, det är sent.
Jag: Kan vi få se klart?
Mamma tittar på tv:n.
Mamma: Nej, det är sent.
Jag kokar av ilska när jag går upp och borstar tänderna, slänger en blick på klockan. 2. "Okej då", suckar jag för mej själv, "visst, visst..." Jag kolapsar så fort jag lagt mej ner. Väldigt konstiga drömmar efter det kan man då säga.

Men nu är det dags att gå och lägga sej igen. Ni kan väl se det här som en godnatt-historia, hehe. :P

Hade gött.

Och så, än en gång; Umeå

Kommentarer:

Kommentera här: