Vad gör man?
Vad gör man när allting går alldeles för fort? När man inte hinner med? Hemarbeten staplas på varandra liksom skuldkänslorna över alla inlämningar som inte blir klara i tid, proven hägrar precis så långt bort att det aldrig riktigt går att släppa tankarna från dem. Men värst av allt är framtiden, som inte längre känns så långt bort. Vad gör man när framtiden blir nutid och det plötsligt är dags att ta alla livsavgörande beslut som alltid verkat så avlägsna? Framtiden är precis runt hörnet och den stora, elaka världen väntar på att jag ska kika fram. I huvudet är allting kaos, hjärnan bearbetar hemuppgifter, kärlek och framtidsbekymmer med samma del som styr tårar och motorik. Alla grundläggande funktioner har satts på stand-by för att klara pressen och det går snart inte. Vad gör man när det inte längre går? Hur väljer man vad som är smartast för resten av sitt liv? Hur väljer man på vilket sätt man ska såra de som står en närmast för att skada sig själv så lite som möjligt? För i slutändan är det jag som spelar roll i mitt eget liv. Ingen annan. Det är den svåraste av tankar. Någon kommer att bli sårad av de val jag gör, och jag vill inte se det hända. Men om jag väljer att inte såra andra så sårar jag mig själv.
Men framtiden är inte ännu skriven. Ej än har jag förfatatt de sista orden till de jag älskar mest.