System i vården och solnedgångar på berg
Hej! Länge sen senast. Tänkte berätta lite om min dag till att börja med;
Idag har vi haft enhetsdag. Det är en dag då kirurgavdelningarna och akutvårdsavdelning alla träffas och lyssnar på föreläsningar om saker relevanta för oss alla. Idag hade de valt en föreläsare vid namn Magnus Lord, han skulle prata om system inom vården och arbetssätt för att förbättra verksamheten. Det låter otroligt tråkigt. Jag kan erkänna att det inte var det roligaste jag gjort att sitta ner och lyssna i flera timmar, men det var ett intressant ämne och en fantastisk föreläsare. Det fick mig att inse något. Jag är inte länge lika skoltrött som när jag tog studenten förra året. Jag är faktiskt intresserad av att skriva ner, lyssna och lära mig saker. Jag vill inte vara fast i den här verksamheten som inte utvecklas. Jag vill göra saker bättre.
I måndags fick jag veta att jag nu är anmäld till en kurs inom VIS, ett program som används i vården för att skriva rutiner. Det används säkert till fler saker men detta är vad jag ska hålla på med. Jag är glad över att få detta ansvar, även om det inte är det roligaste. Det känns skönt att få lite mer utbilning och möjligheter att förändra och förbättra verksamheten. Dagens föreläsningar var inspirerande och det känns roligt att börja ta tag i saker.
När jag kom hem idag var hela kroppen ond från att sitta hopkrupen på föreläsningarna så jag bestämde mig för en promenad. Jag gick i skogen bakom våra lägenhetshus, luktade på höstluften och insöp alla de vackra färgerna. Jag joggade upp för berget och fann mig själv inför en solnedgång och en fantastisk vy över staden. Det var helt underbart i solljuset men stickande kallt ute så jag gick ner för att hämta ett par vantar. Väl nere pratade jag med Ravilj utanför bastun som bestämde sig för att följa med och se på solnedgången. Ett par minuter senare kom Tim, redo att basta. Vi bestämde oss för att gå upp på berget allihopa. Väl uppe inser vi att solen redan försvunnit bakom horisonten och att alla de vackra färgerna var borta. Synd. Men vi pratade på ändå och hade trevligt. Det var alldeles för länge sedan jag gjorde något med folk som inte var att festa. Jag är inte direkt en festare men det verkar vara de enda evenemang jag blir inbjuden på nuförtiden. Skönt att inse att man kan göra annat tillsammans också.
Idag har vi haft enhetsdag. Det är en dag då kirurgavdelningarna och akutvårdsavdelning alla träffas och lyssnar på föreläsningar om saker relevanta för oss alla. Idag hade de valt en föreläsare vid namn Magnus Lord, han skulle prata om system inom vården och arbetssätt för att förbättra verksamheten. Det låter otroligt tråkigt. Jag kan erkänna att det inte var det roligaste jag gjort att sitta ner och lyssna i flera timmar, men det var ett intressant ämne och en fantastisk föreläsare. Det fick mig att inse något. Jag är inte länge lika skoltrött som när jag tog studenten förra året. Jag är faktiskt intresserad av att skriva ner, lyssna och lära mig saker. Jag vill inte vara fast i den här verksamheten som inte utvecklas. Jag vill göra saker bättre.
I måndags fick jag veta att jag nu är anmäld till en kurs inom VIS, ett program som används i vården för att skriva rutiner. Det används säkert till fler saker men detta är vad jag ska hålla på med. Jag är glad över att få detta ansvar, även om det inte är det roligaste. Det känns skönt att få lite mer utbilning och möjligheter att förändra och förbättra verksamheten. Dagens föreläsningar var inspirerande och det känns roligt att börja ta tag i saker.
När jag kom hem idag var hela kroppen ond från att sitta hopkrupen på föreläsningarna så jag bestämde mig för en promenad. Jag gick i skogen bakom våra lägenhetshus, luktade på höstluften och insöp alla de vackra färgerna. Jag joggade upp för berget och fann mig själv inför en solnedgång och en fantastisk vy över staden. Det var helt underbart i solljuset men stickande kallt ute så jag gick ner för att hämta ett par vantar. Väl nere pratade jag med Ravilj utanför bastun som bestämde sig för att följa med och se på solnedgången. Ett par minuter senare kom Tim, redo att basta. Vi bestämde oss för att gå upp på berget allihopa. Väl uppe inser vi att solen redan försvunnit bakom horisonten och att alla de vackra färgerna var borta. Synd. Men vi pratade på ändå och hade trevligt. Det var alldeles för länge sedan jag gjorde något med folk som inte var att festa. Jag är inte direkt en festare men det verkar vara de enda evenemang jag blir inbjuden på nuförtiden. Skönt att inse att man kan göra annat tillsammans också.
Nu ska jag ta och krypa ner i sängen, vila upp mig ordentligt för min sjätte dag i rad på jobbet! ;)
Puss på er ♡